JavaScript är inaktiverat i webbläsaren, läs mer här.

Pressmeddelande

Friande dom för föräldrar

[2017-07-20] Kristianstads tingsrätt

Dom har i dag meddelats i ett mål där en 24-årig kvinna och en 22-årig man stått åtalade för att i en ort utanför Kristianstad under perioden augusti–september 2016 ha misshandlat ett spädbarn synnerligen grovt och för att av oaktsamhet ha orsakat barnets död. Kvinnan och mannen frikänns i alla avseenden.

Den 7 augusti 2016 föddes kvinnans och mannens dotter. Den 9 september samma år ringde de till SOS Alarm och sa att dottern inte andades. Ambulans kom snabbt till platsen och dottern fördes till sjukhus. Hennes liv gick dock inte att rädda. Hon blev således bara drygt fyra veckor gammal. Hon dog, enligt ett rättsintyg i målet, till följd av en hjärnblödning.      

 

Dottern hade under sin livstid blåmärken i ansiktet/på huvudet vid tre tillfällen samt vid dödsfallet ett flertal revbensfrakturer. Ett antal frakturer var färska och kan enligt rättsintyget vara en följd av återupp­livningsförsök. 20 frakturer var icke-färska och bedömdes i intyget vara 1–2 veckor gamla.

 

Åklagaren har påstått att dottern blev misshandlad i hemmet av kvinnan och mannen eller någon av dem och att de orsakade hennes död genom att inte i tid ta henne till adekvat vård. Åklagaren har däremot inte påstått att de orsakade hjärnblödningen.

 

Den utredning som har lagts fram är inte sådan att det är i praktiken uteslutet att dotterns blåmärken och revbensfrakturer uppkom på annat sätt än genom annans våld. Det kan finnas någon annan (medicinsk) förklaring. Det är alltså inte bevisat att kvinnan och mannen eller någon av dem – i vart fall inte med uppsåt – orsakade dotterns blåmärken eller revbensfrakturer genom aktivt handlande.

När det gäller blåmärkena är det inte bevisat att någon medicinsk åtgärd i form av t.ex. smärtlindring skulle ha vidtagits om dottern hade kommit till vårdinrättning. Att hon inte kom under vård på grund av blåmärkena kan sålunda under alla förhållanden inte anses ha lett till någon (ytterligare) smärta. Redan av den anledningen kan kvinnan och mannen i den delen inte dömas för misshandel genom underlåtenhet. Det har i målet kommit fram uppgifter som tyder på att det inte märktes på dottern att hon hade ont på grund av revbens­frakturerna.

Det är därför inte möjligt att dra slutsatsen att kvinnan och mannen eller någon av dem måste ha insett att det fanns en risk – i vart fall inte en avsevärd sådan – för att dottern hade ont. Det är därmed i den delen inte bevisat att de eller någon av dem med uppsåt orsakade dottern (ytterligare) smärta genom att inte ta henne till vård­inrättning. Rätten kan inte heller se att det är bevisat att kvinnan och mannen eller någon av dem på annat sätt skulle ha misshandlat dottern genom underlåtenhet. Slutligen är det inte bevisat att dottern – innan samtalet till SOS Alarm – uppvisade ett sådant mående att kvinnan eller mannen borde ha dragit slutsatsen att hon svävade i livsfara. Åtalet för vållande till annans död kan därför inte bifallas.

 

Kvinnan och mannen frikänns alltså i alla avseenden





Senast ändrad: 2017-07-20

För mer information kontakta:

Petter Anefur
Rådman
044-183600

Målnummer:

B 1841-16